Härom veckan när vi hade besök från Sverige började en kvinna snacka med mig och min kompis på tunnelbanan, frågade varifrån vi kom, vad vi gjorde i USA, vart vi bodde och så vidare. Hon berättade om sig själv och att hon hade bott på UES i sin ungdom, men att hon nu bodde i Queens och arbetade som lärare på ett fängelse. Innan vi skildes åt rekommenderade hon oss starkt att åka till Queens och särskilt området Forest Hill. Så en lördag för två veckor sedan, när vi kände oss extra trötta på allt stim inne i stan, bestämde vi oss för att följa hennes råd och göra en utflykt. Det var som att komma till en annan värld, vi gick upp ur tunnelbanan, svängde runt ett hörn eller två och plötsligt var vi i ett lummigt villaområde med stora tegelvillor. Jag ville flytta in direkt och vred nästan nacken ur led när jag kollade in alla fina hus och trädgårdar. Kan även varit så att jag kramade ett träd. Naturen, eller bristen på den, var inget jag funderade över när vi flyttade hit, men nu går det knappt en dag utan att jag tänker på folktom skandinavisk landsbyggd. Vojne, tur vi ska till Finland och pusta ut om några veckor. Där lär jag hata myggen och längta tillbaka till staden, men ska även passa på att ta många djupa andetag skogs- och havsluft.
Efter att vi hade strosat runt ett tag bland jättevillorna bestämde vi oss för att vända om och leta rätt på ett par sjöar som vi hade fått syn på på kartan. Kunde inte få nog av naturen så att säga, föreställde oss en stilla stund på bryggan. Gick igenom ett lägenhetsområde, korsade en gångbro över en motorväg, tog en stig ned mot Willowlake, balanserade på en rackig temporär gångväg genom ett träsk, bara för att inse att sjön var en sämre version av Råstasjön och att det inte ens gick att komma ned till vattnet för all vass. Fick ge upp och bestämde oss istället för att ge oss vidare mot Flushing och de spännande kinesiska food courts som tydligen ska finnas där, hade särskilt spetsat in mig på att besöka Biang!. Dock hade jag inte kollat kartan tillräckligt noga, Flushing visade sig vara mycket längre bort än jag förväntade mig och här fanns det ju både hunger att stilla och en Rangers-match att tittas på. Är tydligen gift med ett stort Rangers-, men framför allt Henke-fan har det visat sig. Så, istället styrde vi kosan mot Astoria, som ligger tvärs över East River från oss sett, men på Queens-sidan. Vi visste sedan tidigare att det finns gott om amerikaner med grekisk påbrå i Astoria, så snabbt som attan började vi googla grekiska restauranger. Älskar internet. Framme i Astoria kändes det som att vi hade kommit till en helt ny stad igen, låga hus, blomsterprakt, kvällssol och plötsligt ett hemligt meddelande i skyn. Efter en hel del funderande och begynnande nackspärr kom vi fram till att det nog stod Rangers.
Vårt frenetiska googlande tog oss till Taverna Kyclades på Ditmar Avenue, trots lång kö fick vi dock plats efter en knapp halvtimme. Vi beställde in grekisk sallad, friterad calamari, en grillad hel havsabborre, citronpotatis och kokta rödbetor. Så gott och vi blev så mätta, särskilt fisken var något alldeles extra. Bredvid oss satt ett trevligt amerikanskt par, som höll med om att Astoria var väldigt trevligt, men vi borde verkligen åka till Long Island City. Förhoppningsvis blir det nästa utflykt. När vi lämnade Kyclades var kön ännu längre än när vi kom. Kvällen avlutades sedan på en sportbar längre uppför gatan, där Rangers dessvärre förlorade efter tre gastkramande perioder, två förlängningsperioder, fem minuter innan det skulle gå över till straffar. Inte kul varken för Henke eller hans största fan.
Taverna Kyclades
33-07 Ditmars Boulevard, Astoria/Queens
Tel: +1 718 545 8666
http://www.tavernakyclades.com/
Finns även en filial i East Village.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar